Vi i klassen har precis läst boken ”Doktor Glas” som är
skriven i början av 1900-talet, av Hjalmar Söderberg. Det är en sorglig
berättelse om en ensam doktor som en dag får ett besök av en kvinnlig patient
med ett tufft dilemma. Doktor (Tyko Gabriel) Glas kan inte sluta tänka på
Helga, som den kvinnliga patienten heter. Han funderar mycket på hur långt han
är villig att gå för att lösa hennes problem. Utan Helgas vetskap bestämmer han
sig för att han ska göra allt som står i hans makt för att hjälpa henne att bli
”fri”.
Doktor Glas depression och vilja att hjälpa Helga, som han
vid det här laget är djupt förälskad i, resulterar i att han bestämmer sig för
att utföra ett mord.
I Hjalmar Söderbergs bok tycker jag mig kunna utläsa många
olika slags känslomässiga teman. Ensamhet,
tycker jag är ett återkommande och viktigt tema i denna dagboksroman. Doktor
Glas är väldigt ensam. Detta gör att han genomgår en djup depression. Hjalmar
Söderberg ger oss en inblick i hur viktigt det är att ha någon nära, att det är
viktigt att känna sig älskad – av någon. Att ensamhet kan göra att man tar till
drastiska åtgärder för att bevisa att man är älskvärd.
Detta leder oss in på ett annat viktigt känslomässigt tema i
denna bok: Vad är man egentligen kapabel
att göra eller offra för den man älskar? Kan man mörda för den man älskar? I
Doktor Glas fall fanns det inga genvägar. Han beslutade sig för att gå hela
vägen för att försöka befria Helga från hennes bekymmer. Hans drastiska och
desperata handlingar som han utför för att bli sedd av omvärlden leder oss in
på nästa tema - olycklig kärlek. Doktor
Glas känslor är inte besvarade, vilket inte ger honom ljusare framtidsutsikter
än tidigare…