onsdag 29 september 2010

Tankar kring dikter

Vi har under ett par lektioner arbetat med en mängd spännande dikter från vårt svenska häfte.

Jag tycker att många dikter har gett mig tankeställare och lämnat mig med obesvarade och intressanta frågor. Det är inte simpla och enkla dikter vi börjat jobba med. Många utav dem har enligt mig ett obeskrivligt djup och  osynlig ”kraft” som greppar tag i en som läsare. Jag relaterar direkt till dessa dikter på ett personligt plan vilket gör dem mer spännande och intressanta.

Jag fastnade direkt för Karin Boyes dikt ”Jag vill möta.” Jag tycker att den var mäktig, kraftfull och mystisk. Mystisk på ett bra sätt då den samtidigt inte är helt omöjlig att ”lösa” och förstå vilket ibland kan vara det negativa med för djupa dikter enligt min mening. ”Jag vill möta” är en fantastisk dikt med ett starkt, tydligt budskap.

Jag vill möta...
Rustad, rak och pansarsluten
gick jag fram --
men av skräck var brynjan gjuten
och av skam.

Jag vill kasta mina vapen,
svärd och sköld.
All den hårda fiendskapen
var min köld.

Jag har sett de torra fröna
gro till slut.
Jag har sett det ljusa gröna
vecklas ut.

Mäktigt är det späda livet
mer än järn,
fram ur jordens hjärta drivet
utan värn.

Våren gryr i vinterns trakter,
där jag frös.
Jag vill möta livets makter
vapenlös.

Efter att vi tillsammans analyserat dikterna i klassen blev jag ännu mer förtjust i denna dikt då jag upptäckte andra logiska tolkningar. Inget synsätt är ”rätt” eller ”fel” vilket gör den öppen och fri.
Enligt mig och min personliga tolkning så vill Karin Boye förmedla att bryta sig loss från något gammalt och börja om på ”nytt” och lägga allt som kan ha varit jobbigt bakom sig. - en önskan om förståelse och befrielse. 

onsdag 22 september 2010

Poesi



För mig är poesi en del av i stort sett allt. Poesi är känslor och uttryck som enligt mig finns i allas liv. Det är genom poesi vi kan uttrycka vad vi känner och där vi kan släppa loss våra innersta känslor utan att skämmas eller vara rädda för vad människor omkring oss tycker. Jag tror att genom att skriva genom ”poesi” vi riktigt vågar vara oss själva.

Poesi är något vackert, mystiskt och kraftfullt. Den kan både vara ljus, kärleksfull och lycklig men samtidigt vara hemsk, sorgsen och mörk.

Ibland händer det att jag skriver poesi i form av dikter, vilket dock var ett tag sen jag gjorde nu. Att skriva är för mig ett sätt att innerligt beskriva för mig själv vad jag verkligen känner. Ingen behöver se eller döma, bara jag behöver veta mina innersta och djupaste känslor. Jag och pappret. Jag gillar många utav Karin Boyes dikter. De är nakna, vackra och enkla att ta in.

Min personliga favorit är ”Hur kan jag säga…”

Hur kan jag säga om din röst är vacker.
Jag vet ju bara, att den genomtränger mig
och kommer mig att darra som ett löv
och trasar sönder mig och spränger mig.

Vad vet jag om din hud och dina lemmar.
Det bara skakar mig att de är dina,
så att för mig finns ingen sömn och vila,
tills de är mina.

Karin Boye

Jag lyssnar även mycket på musik och förundras ofta över vilken kraft och styrka personen/gruppen utstrålar och uttrycker genom sina ord. Tydliga budskap om kärlek, hat och svek som visar en slags ”svaghet” hos personen/personerna som sjunger. Jag älskar den ärligheten som framkommer i lyrik och poesi i låttexter. Den gör att jag känner mig trygg och inte ensam i världen om mina problem… Att flera delar samma problem med mig. Artisterna/grupperna som sjunger blir som en del av en, som ett slags alter ego. En spegelbild av sitt nakna jag…

onsdag 15 september 2010

Mitt första inlägg och mina första tankar kring "Den ovillige fundamentalisten"


Vi i N0E har precis börjat läsa "Den ovillige fundamentalisten".

Jag tycker att boken är väldigt intressant, rebellisk och speciell efter att ha läst knappt nitton sidor. Den har redan greppat tag i mig som läsare och jag är nyfiken på vad som väntar på nästa sida. Moshin Hamid skriver på ett kreativt och nyskapande sätt. Jag har aldrig läst en liknande bok förut. Språket och tonläget författaren skriver på är unikt. Det är min känsla.

Efter att klassen diskuterat de citat från boken som varje enskild elev valt ut, insåg jag också något speciellt. Hur är det möjligt att så många valt samma citat och fått samma slags känslor av författarens ord?

Det signalerar ett starkt bevis på en begåvad författare som kan nå ut med sitt budskap till olika individer. Efter att ha hört allas citat i klassen slog det mig att det var precis de orden och meningarna även jag la märke till och tänkte lite extra på.

Det var enligt mig många "simpla" ord och meningar som bildade speciella betydelser om man "läste mellan raderna" och förstod innebörden. Jag tror att det är just detta sätt att behandla språket och 
budskapet - som Mohsin Hamid perfekt hanterar - som gör honom intressant som författare. Han får fram sina budskap genom att låta läsaren tänka efter och se det osjälvklara i det för honom "självklara". Detta gör att du som läsare får ditt eget perspektiv och synsätt på hans argument med en personlig koppling och tanke kopplad till ämnet.

Jag tror att alla känner igen sig i hans situationer och känslor men på sitt egna och unika sätt. Detta gör innehållet och budskapet oförutsägbart men samtidigt lättillgängligt  för de olika läsarna av boken.