Tankar kring dikter

Vi har under ett par lektioner arbetat med en mängd spännande dikter från vårt svenska häfte.

Jag tycker att många dikter har gett mig tankeställare och lämnat mig med obesvarade och intressanta frågor. Det är inte simpla och enkla dikter vi börjat jobba med. Många utav dem har enligt mig ett obeskrivligt djup och  osynlig ”kraft” som greppar tag i en som läsare. Jag relaterar direkt till dessa dikter på ett personligt plan vilket gör dem mer spännande och intressanta.

Jag fastnade direkt för Karin Boyes dikt ”Jag vill möta.” Jag tycker att den var mäktig, kraftfull och mystisk. Mystisk på ett bra sätt då den samtidigt inte är helt omöjlig att ”lösa” och förstå vilket ibland kan vara det negativa med för djupa dikter enligt min mening. ”Jag vill möta” är en fantastisk dikt med ett starkt, tydligt budskap.

Jag vill möta...

Rustad, rak och pansarsluten

gick jag fram --

men av skräck var brynjan gjuten

och av skam.

Jag vill kasta mina vapen,

svärd och sköld.

All den hårda fiendskapen

var min köld.

Jag har sett de torra fröna

gro till slut.

Jag har sett det ljusa gröna

vecklas ut.

Mäktigt är det späda livet

mer än järn,

fram ur jordens hjärta drivet

utan värn.

Våren gryr i vinterns trakter,

där jag frös.

Jag vill möta livets makter

vapenlös.

Efter att vi tillsammans analyserat dikterna i klassen blev jag ännu mer förtjust i denna dikt då jag upptäckte andra logiska tolkningar. Inget synsätt är ”rätt” eller ”fel” vilket gör den öppen och fri.

Enligt mig och min personliga tolkning så vill Karin Boye förmedla att bryta sig loss från något gammalt och börja om på ”nytt” och lägga allt som kan ha varit jobbigt bakom sig. - en önskan om förståelse och befrielse.