Novellen eller filmen?

Jag tycker att novellen var mycket bättre än filmen. Den berörde mig mer, då den gav ett starkare intryck och en starkare upplevelse än filmen. Jag tycker oftast att det är så, då författaren får med mycket mer detaljer, känslor och tankar i den skriva versionen.

Det är enligt mig intressant att det är så. Filmen borde ge ett starkare intryck eftersom man då kan se händelserna och handlingen på ”riktigt”. Jag tror att det beror på att om du läser så får du din egna personliga bild och tolkning som blir ett snäpp djupare än det du upplever med dina egna ögon. 

Dock var både novellen och filmatiseringen bra. Jag hade lägre förväntningar på filmen då jag tyckte att novellen var så överlägsen och jag trodde att det skulle bli extremt svårt att genom film leva upp till den standarden. Därför blev jag positivt överraskad att filmen faktiskt var bra, men inte mer enligt min synpunkt.

Jag tycker att handlingen är väldigt spännande och intressant. Den har ett tydligt och viktigt budskap som är högst relevant i dagens samhälle – Att acceptera och att bli accepterad. Dessa två aspekter är något vi borde tänka till om både en och två gånger. Jag tänker alltid när jag möter nya människor att behandla och bemöta dem som jag själva skulle vilja bli behandlad och bemött. Det är respekt. Respekt är något oerhört viktigt, något som handlar om acceptans och att man ska behandla alla människor lika.

Alla är lika mycket värda, ingen är mindre värd än någon annan. 

Tankar kring dikter

Vi har under ett par lektioner arbetat med en mängd spännande dikter från vårt svenska häfte.

Jag tycker att många dikter har gett mig tankeställare och lämnat mig med obesvarade och intressanta frågor. Det är inte simpla och enkla dikter vi börjat jobba med. Många utav dem har enligt mig ett obeskrivligt djup och  osynlig ”kraft” som greppar tag i en som läsare. Jag relaterar direkt till dessa dikter på ett personligt plan vilket gör dem mer spännande och intressanta.

Jag fastnade direkt för Karin Boyes dikt ”Jag vill möta.” Jag tycker att den var mäktig, kraftfull och mystisk. Mystisk på ett bra sätt då den samtidigt inte är helt omöjlig att ”lösa” och förstå vilket ibland kan vara det negativa med för djupa dikter enligt min mening. ”Jag vill möta” är en fantastisk dikt med ett starkt, tydligt budskap.

Jag vill möta...

Rustad, rak och pansarsluten

gick jag fram --

men av skräck var brynjan gjuten

och av skam.

Jag vill kasta mina vapen,

svärd och sköld.

All den hårda fiendskapen

var min köld.

Jag har sett de torra fröna

gro till slut.

Jag har sett det ljusa gröna

vecklas ut.

Mäktigt är det späda livet

mer än järn,

fram ur jordens hjärta drivet

utan värn.

Våren gryr i vinterns trakter,

där jag frös.

Jag vill möta livets makter

vapenlös.

Efter att vi tillsammans analyserat dikterna i klassen blev jag ännu mer förtjust i denna dikt då jag upptäckte andra logiska tolkningar. Inget synsätt är ”rätt” eller ”fel” vilket gör den öppen och fri.

Enligt mig och min personliga tolkning så vill Karin Boye förmedla att bryta sig loss från något gammalt och börja om på ”nytt” och lägga allt som kan ha varit jobbigt bakom sig. - en önskan om förståelse och befrielse. 

Poesi

För mig är poesi en del av i stort sett allt. Poesi är känslor och uttryck som enligt mig finns i allas liv. Det är genom poesi vi kan uttrycka vad vi känner och där vi kan släppa loss våra innersta känslor utan att skämmas eller vara rädda för vad människor omkring oss tycker. Jag tror att genom att skriva genom ”poesi” vi riktigt vågar vara oss själva.

Poesi är något vackert, mystiskt och kraftfullt. Den kan både vara ljus, kärleksfull och lycklig men samtidigt vara hemsk, sorgsen och mörk.

Ibland händer det att jag skriver poesi i form av dikter, vilket dock var ett tag sen jag gjorde nu. Att skriva är för mig ett sätt att innerligt beskriva för mig själv vad jag verkligen känner. Ingen behöver se eller döma, bara jag behöver veta mina innersta och djupaste känslor. Jag och pappret. Jag gillar många utav Karin Boyes dikter. De är nakna, vackra och enkla att ta in.

Min personliga favorit är ”Hur kan jag säga…”

Hur kan jag säga om din röst är vacker.

Jag vet ju bara, att den genomtränger mig

och kommer mig att darra som ett löv

och trasar sönder mig och spränger mig.

Vad vet jag om din hud och dina lemmar.

Det bara skakar mig att de är dina,

så att för mig finns ingen sömn och vila,

tills de är mina.

Karin Boye

Jag lyssnar även mycket på musik och förundras ofta över vilken kraft och styrka personen/gruppen utstrålar och uttrycker genom sina ord. Tydliga budskap om kärlek, hat och svek som visar en slags ”svaghet” hos personen/personerna som sjunger. Jag älskar den ärligheten som framkommer i lyrik och poesi i låttexter. Den gör att jag känner mig trygg och inte ensam i världen om mina problem… Att flera delar samma problem med mig. Artisterna/grupperna som sjunger blir som en del av en, som ett slags alter ego. En spegelbild av sitt nakna jag…

Mitt första inlägg och mina första tankar kring "Den ovillige fundamentalisten"

Vi i N0E har precis börjat läsa "Den ovillige fundamentalisten".

Jag tycker att boken är väldigt intressant, rebellisk och speciell efter att ha läst knappt nitton sidor. Den har redan greppat tag i mig som läsare och jag är nyfiken på vad som väntar på nästa sida. Moshin Hamid skriver på ett kreativt och nyskapande sätt. Jag har aldrig läst en liknande bok förut. Språket och tonläget författaren skriver på är unikt. Det är min känsla.

Efter att klassen diskuterat de citat från boken som varje enskild elev valt ut, insåg jag också något speciellt. Hur är det möjligt att så många valt samma citat och fått samma slags känslor av författarens ord?

Det signalerar ett starkt bevis på en begåvad författare som kan nå ut med sitt budskap till olika individer. Efter att ha hört allas citat i klassen slog det mig att det var precis de orden och meningarna även jag la märke till och tänkte lite extra på.

Det var enligt mig många "simpla" ord och meningar som bildade speciella betydelser om man "läste mellan raderna" och förstod innebörden. Jag tror att det är just detta sätt att behandla språket och 

budskapet - som Mohsin Hamid perfekt hanterar - som gör honom intressant som författare. Han får fram sina budskap genom att låta läsaren tänka efter och se det osjälvklara i det för honom "självklara". Detta gör att du som läsare får ditt eget perspektiv och synsätt på hans argument med en personlig koppling och tanke kopplad till ämnet.

Jag tror att alla känner igen sig i hans situationer och känslor men på sitt egna och unika sätt. Detta gör innehållet och budskapet oförutsägbart men samtidigt lättillgängligt  för de olika läsarna av boken.